Elektricitetens utveckling
Historien
Sverige har elen utvecklats under de senaste 100 åren.
Det har givit oss en otrolig konkurrenskraft och ökat landets välstånd.
Vi har lärt oss att hantera elen på ett förståndigt sätt.
Men på senare tid har ett antal olyckliga beslut hotat elförsörjningen.
Kärnkraftavveckling
Av Sveriges el produceras ca ½ i kärnkraftverk.
För 20 år sedan beslöts att kärnkraften nu skulle vara avvecklad.
Förståndiga personer insåg att det var helt orealistiskt, men deras åsikt negligerades.
Så snabbt kan inte alternativa energikällor eller besparingar genomföras.
Beslutsfattarna har givit efter för tillfälliga opinioner och modeflugor!
Än i dag finns det optimister som tror att avveckling går bra om 10 år.
Detta har resulterat i att nuvarande anläggningar inte underhållits och att inga nya har byggts.
Sveriges enorma kunskap på området och forskning på bättre lösningar har spolierats.
Detta har visat sig i låg tillgänglighet och långa tider för underhåll och förnyelse.
Sverige hade en gång världens bästa rektorer! Det kunde vi även ha haft nu!
Nu har politikerna beslutat:
Dels att öka kapaciteten på befintliga reaktorer, vilket innebär ett ökat risktagande.
Dels att befintliga reaktorer skall ersättas med nya på samma plats, vilket är idiotiskt.
Skulle något gammalt aggregat haverera har man slagit ut hela kraftverket!
Det är kompromisser under galjen
Helt säkert är ingenting, men man kan eliminera många säkerhetsrisker.
De första reaktorerna i Sverige förlades under mark, vilket verkar klokt.
Under centrala Stockholm (Östermalm) låg KTH:s forskningsreaktor på Kristinas väg.
Vid Magelungen låg Ågesta, den första kommersiella reaktorn som matade bostadsområden med värme. De är nu båda tagna ur drift.
Ett kärnkraftverk producerar inte enbart el utan även dubbelt så mycket värme.
Nya rektorer bör därför placeras så att värmen kan tillvaratas och inte behöver kylas bort.
Invid reaktorerna kan placeras växthus, tempererade parker och bad (inomhus).
Lämpliga platser är Storstockholm, Göteborg, Malmö – Lund, Mälardalen (Västerås).
Pappersbruk och andra industrier som behöver mycket värme är även lämpliga platser.
Gävle (Karskär, Skutskär), Sundsvallstrakten och Norrlandsorter bör undersökas.
Kraftverken skall ligga nedsprängda i bra berg ca ½ km.
Förvaringen av avfallet bör ske rakt under reaktorn, så att transporterna blir korta.
Anläggningen skall vara så utförd att avfallet kan tas upp (och bearbetas) i framtiden.
Reaktorn bör ligga under havets nivå så att nödkylning kan ske direkt från sjön.
Inga pumpar skall behövas i en nödsituation utan hela anläggningen skall kunna dränkas.
Bergsutrymmen skall kunna ta upp eventuellt tryck och utvecklade gaser skall filtreras.
Turbin, generator och kontrollrum kan ligga i separata utrymmen (högre upp).
Med ny teknik kan reaktorn bli självstängande.
Det är viktigt att anläggningen inte syns och skrämmer folk.
Avreglering av elmarknaden
Eldistributionen har under 100 år byggts upp av befolkningen.
Många lokala företag har bildats av privata, föreningar, kommuner och industrier.
Det har gjorts många utredningar om eldistributionens rationaliseringar.
Alla har initierats av tron på att stora företag är rationellare än små lokala.
Verkligheten har visat på annat. Men myndigheterna har bestämt!
Avregleringen av elmarknaden byggde på att elförsäljningen skulle skiljas från näten.
Även små kooperativa företag skulle uppdelas på nätbolag och elförsäljningsbolag.
Många kommuner, som under en svår period inte fick höja kommunalskatten, avyttrade sina elverk. Som köpare framstod i stor sett 3 stora, Vattenfall, Fortrum och Eon.
Märkligare är att många industrier sålde sina kraftverk och elnät. Det har man ångrat.
Eftersom köparen fick ta igen sina kostnader på elavgifterna kunde de betala hur mycket som helst för det. De framtida abonnenterna skulle ju amortera köpekillingen.
Myndigheterna uppmärksammade problemet och införde kontroll av nättarifferna.
Det hela gjordes så valhänt (nätnyttomodellen) att systemet måsta avskaffas och en myndighetskontroll skall nu ske i förväg av föreslagna avgifter. Metodiken är dock så klantigt utformad att de som har nya och överdimensionerade nät får ta ut höga avgifter medan underdimensionerade och gamla nät tvingas hålla låga avgifter.
Det håller inte i längden. Besutet måste omprövar på nytt!
Myndigheternas tro på att tarifferna kan uträknas med en enkel formel är en underskattning av problematiken och en förolämpning av elverksbranschens kunniga personal. Anläggningarnas ålder och tillstånd, den elektriska dimensioneringen i förhållande till belastningen och områdets struktur och markförhållanden har mycket stor betydelse.
Hela avregleringen och myndighetsingripandena beror på en enormt låg kompetens.
Priselasticitet
Höjer man priset minskar förbrukningen och minskar man priset så ökar förbrukningen.
Så tänker många, men problemet är hur känslig är produkten för priset och hur snabbt reagerar kunderna. Hur mycket sjunker elförbrukningen i ett hushåll om elpriset fördubblas?
Det visar sig vara högst marginellt och därför har staten lagt på enorma elskatter.
Den kraftiga prishöjningen som orsakats av elmarknadens avreglering och kraftbristen har inte slagit igenom i form av minskad konsumtion. Däremot är industrin känsligare.
Fråga en normal hushållskonsument hur mycket denne skulle öka sin förbrukning om han fick elen helt gratis.
Svaret blir: Inget eller högst marginellt! Jag förbrukar den el jag behöver!
Kollektiv mätning av el i flerbostadshus var på modet ett tag. Det blev förbjudet.
Dyra ombyggnader genomfördes och individuella elmätare sattes upp för varje lägenhet.
Blev förbrukningen mindre? Har någon sett om ombyggnaderna lönade sig?
Nu har statsmakten beslutat att preliminärdebitering inte skall vara tillåten och samtliga elverk har bytt ut mätarna mot sådana som kan fjärravläsas. Kostnaden för landet är ca 12 miljarder kronor. Hur påverkar det elförbrukningen och betalningsviljan? Sannolikt har det ingen betydelse alls. Det är en helt sanslös investering och slöseri med landets medel. Märkligt är att nästan alla eldistributörer har funnit sig i kineseriet. Men man var tvungen och får höja tarifferna, så att kostnaden kan tas igen. Det är elkunderna som får betala!
Miljarder som kunde ha använts på annat sätt!
De styrande har inte begripit. Landet styrs av okunniga opinioner.
Avbrottskostnader
Efter de högst osannolika stora stormarna på västkusten två år i rad uppkom ett ramaskri från allmänheten av att sitta strömlösa i flera dygn. Då infördes det böter på långa avbrott.
Eldistributören skulle betala konsumenterna för inte levererad avtalad energi.
Detta medförde att man började med en urskiljningslös nedgrävning av friledningar i kablar.
Merkostnaden får elkonsumenterna betala i form av högre framtida nätavgifter.
Är det hela optimalt? Har någon analyserat orsakerna till de långa avbrotten?
Distributörernas organisation bidrog till avbrottstidens längd.
De små distributionsföreningarna var uppköpta av stora företag, som rationaliserat och centraliserat verksamheten så kraftigt att resurser med lokalkännedom inte fanns tillgänglig.
Telefonledningarna på landbygden raserades. Stationerna hade reserv för 2 dygns avbrott.
Mobiltelefonstationerna hade inte tillräcklig batterikapacitet och slogs ut efter kort tid.
Tidigare gick bönderna ”man ur huse” och hjälpte den lokale elektrikern med ledningarna.
Det var numera inte tillåtet ur säkerhet synpunkt.
Stordriftsfördelarna visade sig ha stora brister!
Istället införde man krav på böter som små distributionsföretag skulle få svårt att bära.
Försäkringar blev svåra och dyrbara att få och skulle sabotera hela principen.
Ledningar i mark är okänsligare för stormar, snö och påfallande träd, men är mycket svåra att finna fel på. Man måste gardera sig med reservkraftaggregat och utrullbara kablar.
Analyser om vad som är optimalt har knappast gjorts. Enorma belopp har investerats.
Konsekvensanalys saknas. Högljudda opinioner och de stora företagen som har styrt.
Digitala kartor
Av tradition har elnäten dokumenterats på kartor, så att man vet var kablarna finns.
De kan med svårighet ritas skalenligt och samtidigt kopplingsmässigt riktigt.
Modernare metoder för sökning av kablar kommit fram så detaljerade kartor behövs inte.
Metoder att dokumentera ledningarnas typ, area och hopkoppling finns med dator.
Det behövs endast en enkel lägeskart med koppling till dokumentationen.
Enorma belopp och arbetsresurser har lagts ned på denna gamla tankemetod.
Datorprogram för avancerad kalkylering av nätets status har utvecklats.
Men den elektriska dimensioneringen verkar inte längre vara intressant.
Schabloner används istället för avancerade program.
Nätets ålder och tillstånd försummas vid kalkylering av framtida kostnader.
Tarifferna kontrolleras med en enkel schablonmetod som underkänner branschens kunskap.
Se avsnittet ovan om avreglering av elmarknaden.