Beslutsfattare 2012-01-15

En känd general lär ha sagt:
En officer kan vara:  
- dum eller klok
- lat eller energisk

Den dumme och energiske: Ställer till mycket tokigt.
En klok och energisk kan göra mycket bra, men blir lätt utarbetad. 
Den som är lat och dum hinner kanske inte göra så mycket tokigt, men det finns flera aspekter på detta! 
Den kloke och late låter andra göra jobbet åt sig.              
                                           
Världens beslutsfattare har nog alla dessa egenskaper,
men hur skall vi kunna begränsa de dummas inflytande?
Med dum avses inte bara den ointelligente eller dåren utan den som har bristande kunskap i det aktuella ämnet.

Med lat avses inte bara den slöe utan den som inte bryr sig:
ofta en byråkrat som följer givna regler utan att reflektera själv.
(Det är skönast så: jag gör inte fel!)
Typexemplet är: när det finns avvikelser mellan kartan och terrängen, så gäller kartan!

Hellre ett felaktigt beslut än inget beslut alls! (alltid?)  
Det finns många praktiska exempel på detta inom juridiken och den offentliga förvaltningen (sjukkassa, arbetsförmedling, invandrarpolitik, samhällsplanering). 

Energiska och överenergiska personer finns det gott om framförallt inom politiken och intresseorganisationer.
Det kan vara sådana som har som högsta mål att bestämma (över andra), men inte lyckats (saknar meriter) för att nå en position i näringslivet.
Om själva bestämmandet suboptimeras före sakskäl kan det bli farligt!  

Det krävs beslutföra, energiska verkliga statsmän, som vågar ta beslut.
(Flera styrelser innehåller alltför många ja-sägare).

Klok, vem är det? - Jo den som inser sin begränsning? 

Men beslut måste fattas.
Hur? Av vem/vilka? (Av alla som vill bestämma?)

Demokrati eller diktatur eller vad?
Demokrati har visat sig vara det minst dåliga systemet.
Det gäller att finna former för demokratin så att den inte urartar och tar död på sig själv, vilket har skett flera gånger i historien. Vi måste vara vaksamma!

Ett skäl för demokrati: Flertalets makt över fåtalet.
"När barnen får som dom vill gråter dom inte" tillämpat på vuxna.
Vi har representativ demokrati i Sverige.
Man avskaffade tvåkammarriksdagen där första kammaren var stabiliserande.
Enkammarriksdagen fick jämnt antal ledamöter och "lottriksdagen" fick bestämma.
Hur kunde personer med lång erfarenhet av föreningsväsende gå på jämt antal?

Valperiodens längd har ändrats från 4 år till 3 år och åter till 4 år.
Det ger ändå alltför kortsiktiga beslut ty det gäller att vinna valet.

En ny första kammare bör bestå av erfarna kunniga personer! De behöver inte komma från adeln, näringslivet, landstingen eller kommunerna (avdankade politiker). De skall sitta på så långa mandat (8 år) att de inte behöver ta hänsyn till tillfälliga opinioner. De skall efter bästa förmåga tänka på landets bästa. De kanske skall garanteras en reträttplats (halvtidspension) när perioden är slut. Det skall krävas kompetens av dem som sitter i första kammaren. Det behöver inte vara proffessorer men en hög akademisk examen skall inte skada. Det bör vara höga jurister, ekonomer, ingenjörer, läkare och vetenskapsmän, som verkligen kan dra konsekvenserna av besluten. För att nya lagas skall kunna genomföras krävs beslut av både första och andra kammaren. Däreigenom skall många ogenomtänkta belut undvikas och ryckigheten i politiken minska.   

Som tur är kan beslut omprövas när de visar sig orealistiska.
Det har vi många exempel på: Högertrafiken, Kärnkraftens avveckling, ATP-pensionerna osv.

Modenycker verkar påverka politiken.

Konstaterandet är helt oberoende av politisk åsikt: höger eller vänster.
Har det förstatligats så mycket som under den första borgerliga regeringen?

(Varvs- och bankkrisen)
Har det privatiseras så mycket som under den senaste socialdemokratiska regeringen? (Göran Person)?
Ämnet kan bli hur komplicerat som helst.